För att ljud är kärlek


Nu har det snart gått en vecka sedan jag senast hörde hans röst. Inte för att vi inte pratar med varandra, utan för att det dom senaste dagarna endast varit i skrivande form och jag nu börjar känna av ett enormt behov att få höra honom. Höra den där lagom raspiga rösten, och det där småhesa skrattet som får mitt hjärta att slå multipla kullerbyttor och saltomortaler och slå som en djungeltrumma i mitt bröst.

Jag älskar hans röst. Ja, självfallet just för att det är hans röst och ingen annans, men där finns något mer.. Den är behaglig. Mjuk och varm. Och så väldigt nyanserad. Hans röst är det med honom som är absolut lättast att läsa. Och kanske är det just därför det känns så väldigt viktigt för mig att höra den. Den gör mig trygg. Ger hjärtat vingar.

Och jag blir plötsligt så väldigt glad att jag inte är döv. För jag vet inte hur jag skulle kunna leva ett helt liv i tystnad. För jag är beroende av ljud. För jag älskar nyanserade, raspiga röster. För jag älskar ljudet av hans leende. För jag älskar ljudet av hjärtan som slår ikapp.

För att ljud är kärlek. Och utan kärlek är jag ingenting.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “För att ljud är kärlek

  1. ”För att ljud är kärlek. Och utan kärlek är jag ingenting”

    En sådan tjej vill jag ha. Fint du. Mkt. Som vanligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s