Om flykt & stora gester


Han säger han vill leva sitt liv med mig. Och skillnaden mellan då och nu är att jag vet att han menar det, nu. Det är första gången som hans ord åtföljs av handlingar som matchar. Alla hans ord. Stora ord. Kursiva ord. Understrukna ord. Vackra ord.

Han har en förmåga att uttrycka sig på ett vis som hänför mig som ingen annan.

Han säger han vill leva sitt liv med mig. Och ibland skrämmer det mig. För jag är så van vid att fly. Så van vid att inte låta mina romanser för nära inpå. Så van vid att avsluta innan där hinner bli något för seriöst. Så van vid att älska för mycket, förlåta för mycket och hoppas för mycket. Jag har alltid varit typen av människa som gett för mycket av mig själv. Stora gester. I wear my heart on my sleeve, som dom säger.

Jag brukade göra det i alla fall. Jag är försiktigare nu. Pratar inte lika högt om vad jag känner. Doppar tårna före jag kliver i. Väntar på stora gester innan jag själv vågar mig på dom. Och ja, det har med Honom att göra. Det har det nästan alltid. Jag tycker bara inte om att erkänna det. Erkänna hur rädd jag blivit med åren. Det klär mig inte.

Så därför skrämmer det mig när han säger han vill leva sitt liv med mig. För jag kämpade i år för att avvänja och lära mig fly. Och jag är inte säker på om jag minns hur man stannar. Tänk om jag inte minns?

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Om flykt & stora gester

  1. onedaywish

    Jag tror att du minns, i vilket fall den dag du vågar lägga rustningen på hyllan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s