Tempting Temptations


De var när jag stod i duschen och nynnade på ‘Papa was a rolling stone’, som jag kom att tänka på min sommarfling med The Temptations. Tributebandet på min soliga medelhavsö. De mörka killarna med movsen, rösterna och de bländande leendena som jag första gången träffat redan sommaren innan, på min andra medelhavsö. Och nog vad det kärlek vid första ögonkastet alltid. Eller första tonen kanske.

Förvåningen var stor när jag en ledig kväll fann mig sitta framför scenen där de skulle uppträda, bara om en liten stund. Jag hade inte alls vetat om att de var på ön. Min ö. Och ännu större blev förvåningen när det senare visade sig att samtliga bandmedlemmar kände igen mig. De kunde inte hjälpa att blickarna gång på gång drogs till den olivhyade tjejen vars ögon lyste när hon sjöng med i sångerna. Hon tycktes kunna varje koreograferat danssteg där hon dansade sittandes med sangrian i handen och ett stort leende på läpparna.

Jag minns så väl hur jag blev uppdragen på scenen den kvällen. Det var i slutet av showen under deras extranummer som de dansade runt bland publiken och en utav dom drog tag i min arm och bad mig dansa med i ‘The Love Train’, hela vägen upp till scenen. Och jag minns så väl deras blickar när de gång på gång vände sig om och log mot mig. Jag kunde nästan höra hur deras hjärnor gick på högvarv för att försöka röna ut varför de så väl kände igen mig. I slutet av showen, när alla hjälptes ned från den höga scenen och fick skaka hand med sångarna, måste poletten trillat ned för man höll kvar min hand och snett bakom mig hörde jag Snubben med Falsettens röst:

– Det är du! Från förra sommaren! Eller hur?

Och jag vände mig om och log.

– Du minns mig, svarade jag.

– Det gör vi alla, sa han.

Senare den kvällen bjöd jag med dom ut. Vi var ett gäng kollegor från företaget som samlats från alla öns hörn för att gå ut tillsammans och ha en sjuhelsikes kväll på den lokala baren där jag var stammis. Planen var, som vanligt, att dricka och dansa tills långt efter gryningen. Att vi alla hade jobb dagen efter var det ingen som ens tänkte på. Som vanligt.

Och jag såg dom redan där jag satt i baren, där vi högljutt hade diskussioner över Jack Daniels och Havanna no. 7. Dom var liksom svåra att missa, trots den mörka, vackra hyn som fungerade likt kamouflage i mörkret, för deras leenden var som stora strålkastare som bröt sig igenom. Speciellt hans. Han vars mörka, basiga röst fick fjärilarna i min mage att löpa amok och vars leende var det mest bländande av dom alla.

Och han såg mig. Precis som han gjort från scenen mitt under ‘Lady Soul’ då han viskat till sina bandmedlemmar och nickat mot mig. Precis som han hade sett mig varannan torsdagkväll i en och en halv månad sommaren innan.

Jag och mina kollegor var festens mittpunkt. Dansgolvets kungar och drottningar. Precis som alla andra nätter vi dansade bort vår utmattning. Bekymmersfria, högljudda och – till skillnad från majoriteten av besökarna – utan att känna behov av att finna oss en romans för kvällen. Portugisen var där. Och Kollegan, min bästa vän. Och de lesbiska italienarna som ingen riktigt stod ut med. Och min chef. Företagets elit. Dansgolvets kungar och drottningar. Och så Temptations.

– Du är så vacker när du dansar, sa han. Det är underbart att se en person som verkar så fri och glad.

Och jag skrattade. Det gör jag alltid. Och så kysste jag honom. Oplanerat, bekymmersfritt och totalt hämningslöst. Med skrattet bubblandes inom mig.

– Och du är alldeles för snygg för ditt eget bästa, svarade jag och jag visste han förstod när jag lekfullt drog mina fingrar över den lena huden bakom hans öra. Och log. För att sedan skrattandes dansa bort från honom. Tillbaks till mitten av folkhavet.

Men jag kunde känna hur han följde mig med blicken. Han förstod inte riktigt varför jag försvunnit från honom och det roade mig. Fick mig att vilja sträcka ut armarna i luften och snurra runt och runt, precis sådär som jag ibland gjorde när jag fortfarande var ett barn.

Och så plötsligt kände jag dom. Hans ljuvliga armar om min midja när han sjöng med i ‘Show me Love’.

– Du fascinerar mig, viskade den gudomliga rösten i mitt öra.

Och jag skrattade. För det gör jag alltid. Och för att jag fascinerade honom. Han med den mörka rösten som fick fjärilarna i min mage att löpa amok.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Tempting Temptations

  1. Jag förstår att han blev fascinerad. För du har en förmåga att göra det. Att fascinera alltså. Jag njuter av din läsning tjejen…

  2. Pingback: #12 – Om mina väskor & avslutade eror | I think it's a Rainbow

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s