Portugisen och jag


Jag lärde känna honom under det sista året i Spanien. Jag minns faktiskt inte exakt hur, eller varför jag började prata med honom, men jag minns att jag och min dåvarande roommate bjöd in dom på hotellrummet där vi var i full färd med att förfesta. Portugiserna. Dom som varit i företaget bra mycket längre än vi själva och som vi hört talas om så många gånger. I alla fall jag.

Jag var inte intresserad, men jag kände hans blick på mig. Okynnig. Utmanande. Retsam. Precis som om han visste att jag är en sucker för retstickor som får mitt temperament att blossa upp. Och han verkade studera mig med sina mörka ögon, kantade av tjocka, täta ögonfransar. Studera mitt mönster (om jag nu har ett mönster, jag har hört att jag kan vara ganska oförutsägbar) för att röna ut vilka knappar han skulle trycka på. Ja ni vet, den typiska casanovan.

Vi gick hela kvällen, ut och in på varje klubb i Magaluf, och småtjafsade. Inte sådär som man kan göra med folk man känt hela livet, utan hett, rått och inte särskilt kärleksfullt. Inte från min sida. Men ändå kunde ingen missa hur det blixtrade mellan oss. Två passionerade, temperamentsfulla eldtecken, med huvuden stångandes mot varandra. Jo, jag kan faktiskt inte påstå att där inte fanns något visst. Men just då, just där, gjorde det mig bara förbannad. Vem trodde han att han var?

Dagarna gick och det där stångandet fortsatte, men något annat hände. Vi började faktiskt upptäcka saker med varandra vi gillade. Likheter. Och en lättsamhet oss emellan, en förståelse. Och vi började ses så fort vi hade en ledig stund. Ibland bara för att tjafsa med varandra. Men oftast för att stjäla en kyss. Och man sade till mig att vara försiktig, man sade till mig att inte falla. Jag hade inte en tanke på att falla. Hade hört om honom, visste hans rykte inte var det bästa. Men jag var ensam. Och han så väldigt karismatisk. Och det var spännande. Ja, ganska trevligt att ha någon att kura ihop sig hos på kvällarna efter långa, hårda, fysiskt och psykiskt krävande dagar.

Ryktet kom ifatt oss. Sista kvällen på hotellet försvann han plötsligt. Trots att vi skulle setts. Jag var mest förbannad för att han inte hört av sig åtminstone. Men mycket mer med det var det inte, förrän jag av en slump råkade bli vän med en tjej som pratade sig varm hela dagarna om en karismatisk portugis som jag ganska snart kännetecknade som min. Man kan väl säga att han fick det hett om öronen där ett tag. Hon och jag var båda latinamerikaner. Båda tjejer man inte trampar på hursomhelst.

Nu var det ju så att jag några veckor senare hamnade på samma ö som han. I samma umgängeskrets var det svårt att inte springa på varandra. Och jag var arg. Mest för att han inte varit ärlig mot mig. Jag hade nog inte brytt mig så mycket om han träffat andra; jag var ju inte kär; men jag har aldrig tyckt om när folk inte är ärliga. Vill veta vart jag står. Ilskan måste varit väldigt påtaglig ändå, för sent en lördagsnatt bad han om förlåtelse och medan vi drack berättade han för mig hur allting faktiskt låg till. Och jag förlät. Det gör jag alltid.

Det utvecklades till en nästan-relation. Jag spenderade den mesta av min lediga tid hos honom. Vi drack, vi rökte, vi älskade. Var ute hela nätter och dansade. Och han kom springandes för att hinna ge mig en kyss och en retsam kommentar där jag låg på stranden nedanför hans hotell medan han jobbade. Det var kanske inte kärlek. Ni som vet vad kärlek är skulle kanske inte ens kalla det för någonting i närheten av kärlek. Men det var en av dom intimaste och enklaste nästan-relationer jag någonsin haft.

Nu var det ju dömt att misslyckas redan från början, det här med Portugisen och mig. Distansen var ju en sak, men troligen den minsta anledningen. Men ingen av oss var modig nog för en relation. Bådas hjärtan var redan ockuperade och alldeles för brustna. Men det spelade ingen roll. För det var en bra tid. De korta månaderna vi hade ihop innan vi båda fann oss andra lekkamrater. Det var en bra tid.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Portugisen och jag

  1. cherrykillsme

    Tack 🙂
    Stor kram tillbaka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s