Menage á Trois


Jag kom just på att jag hade ju en poäng med att berätta om Portugisen. Råkade visst bara glömma bort den där bland orden som fick minnen att kröka mina läppar i ett leende.

Jo, Portugisens nya lekkamrat, den han hittade ungefär i samma veva som jag hittade min, var en svartsjuk typ. Han föll för henne. Slutade träffa andra och de båda blev ‘officiella’. Ja, han gjorde allt det han svurit på att aldrig göra igen; att låta hans hjärta styra, att lägga det i en kvinnas händer och låta henne ta hand om det åt honom. Och jag – och alla andra som känt honom i åratal – såg förundrat på hur han förändrades. Tänkte nog att, nej, det här håller aldrig i längden. Inte med henne. Hon som blev rosenrasande så fort han talade med en annan tjej. Och han och jag som alltid kindpussades och kramade om varandra så fort vi sågs. Är det konstigt att jag inte gillade henne? (Det var det ingen bland våra gemensamma vänner som gjorde.)

Förvåningen var enorm, nej större, när vi alla fick höra att dom skulle fortsätta tillsammans trots distansen. Hon nånstans i engelsmännens land, och han i sitt Portugal. Hon – den svartsjukaste av dom svartsjuka. Han – den oförbätterliga flirten och casanovan. Och vi följde alla deras historia. Nyfiket, häpna och oförståendes. Men kärleken är ju inte särskilt förståndig, det visste vi ju. Och i alla fall han och jag hade en förmåga att trassla in oss i omöjliga relationer.

På Facebook kunde man följa deras egna lilla såpa som en enda stor Menage a Trois. Det var så offentligt det bara kan bli, där fanns allt. Deras bråk – oftast mycket hätska och otrevliga med diverse glåpord – var publicerade tvärs och kors över hela deras loggar. Omöjliga att missa. På startsidorna, news feedsen, i mail, i loggar.. Ja, till och med i fotokommentarerna. Och hon – den svartsjukaste av dom svartsjuka – retade sig på kommentarer och inlägg han fick från gamla vänner, gamla gäster, mja.. alla av kvinnokön. Tretton eller trettio spelade ingen roll. Och i slutändan var det hon som var otrogen. Och Portugisen fick, som befarat, sitt hjärta brustet än en gång. Svor på att aldrig någonsin mer hamna i kärleksfällan igen. Straight back till Casanova-land. Och inte en enda hemlighet, inte ett enda ord har undgått världen.

Och jag har suttit här och funderat. Varför gör man så? Varför lägger man ut hela sitt liv på Facebook? Mitt bland alla människor man känner, halvkänner och inte känner alls? Vad är poängen? Somliga jag känner påstår det är samma sak med bloggande, men jag håller inte med. Som i den här bloggen. Jag skriver om mina tankar och hemligheter, men det är ju faktiskt ingen (okej, kanske någon enstaka) som vet vem jag egentligen är. Jag har valet att vara anonym. Och jag skulle aldrig få för mig att bedriva krigsföring offentligt på det viset.

Och det här med Facebook sen. Ja, jag måste erkänna att jag älskar det. Jag älskar att kunna hålla kontakten med folk jag aldrig någonsin skulle hittat annars. Men jag hatar det. Hatar hur det kan förstöra. Hur en liten status-uppdatering eller förändring i civilståndet kan trasa sönder hjärtan och släcka små, flackande eldslågor i bröstet. Hatkärlek. Ja, så är det.

Vad säger ni? Gudagåva eller djävulspåfund?

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Menage á Trois

  1. Själv har jag valt att helt skippat facebook. Tycker inte om det. Hade det ”i början” men avreggade mig efter några månader. Inte ångrat det.

    Jag förstår ju att det kan vara bra då långaväga kontakter och dylikt underlättas. Men jag säger ändå nej 🙂

    • Nej jag är inte förvånad 🙂 Hade det inte varit för att fejjan är (tyvärr) det enda sättet att hålla kontakten med många utav de människor jag vill hålla kontakten med, så hade jag nog skippat det för längesen jag med. Sjukt vad dramas lätt skapas genom det där stället 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s