Den enkla vägen


Och mitt i alltihopa sms:ar N. Säger han kört limousin ner till någon mässa i Göteborg. Att det var synd jag inte åkt med. Och jag ler. Jag ler alltid när det har med honom att göra.

Och så tänker jag igen, att nog är det bra synd att man aldrig bara kan ta den enklaste vägen. För det vore så enkelt om det var han jag ville ha. Och om han egentligen ville ha mig. Och om jag aldrig behövde oroa mig för distanser, halvsanningar och ensamma nätter. Och jag tänker, undrar om jag kommer sakna honom? Hans lukt? Hans kramar?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s