Vart är frivolterna?


Ikväll känner jag inte ens. Jag som brukar sitta här med ett hjärta som löper amok så fort jag ser honom logga in. Jag förstår inte riktigt vad det är som hänt dom senaste dagarna, inte alls faktiskt. Jag har gått från att gråta glädje/saknads/ilske/ledsen-tårar till att inte ens reagera. Hjärtats dunkanden är inte alls onormala; inga frivolter eller totalstopp. Fjärilarna i magen? Låt mig känna efter… Nej. Ingenting. Nada. Men det som nog får mig att förundras mest är faktumet att mitt huvud är tyst inatt.

Är det hemskt onormalt att känna mig nästan lite dålig för att jag inte berättar det här för honom? För att jag låtsas som ingenting? Eller är det helt okej att göra så? Jag vet faktiskt inte. En del av mig säger åt mig att berätta, för jag är alltid ärlig mot honom numera. Det är liksom vår nya grej. Ärlighet. Mest för att jag gjort klart för honom att jag inte tolererar något annat längre. Helt klart hellre sårad av sanningen än av vita små lögner som sedan visar sig vara just lögner.  Och jag vet att det är svårt för honom att vara ärlig mot mig. För det finns så väldigt mycket med honom som sårar mig dagligen. Och jag har tydligen ett bra pokerfejs. Så länge man inte ser mig i ögonen. Har hört dom avslöjar mig varje gång. Talar med stora bokstäver trots att jag själv inte talar alls.

Äsch, jag vet faktiskt ingenting. Just ikväll vet jag bara att det inte känns som det brukar. Och att för en gångs skull känns det helt okej. Som min gode vän Timbuktu säger – det löser sig…

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s