Hans osäkerhet


Det är märkligt. X antal timmar, galoppsträckor i snön och väldigt mycket frisk luft senare sitter jag här igen. Med honom i MSN-konvon och tankarna har återvänt. Idag är han sådär osäker igen. Söker bekräftelse. Han har varit sån ända sen jag var i Stockholm och han visste jag var ute och dansade nätterna långa i stora folkhav.

Han tycker att jag har ändrat mitt sätt att tala med honom – hur han nu kan avgöra en sådan sak när vi talar genom att knappa in ord på tangenter. Är det kanske för att jag missade en smiley? Eller för att jag ändrat färg på bokstäverna?

Fast han har kanske rätt ändå.. För just precis nu, ja ända sedan Stockholm, känner jag mig faktiskt mer distansierad än vad jag gjort på länge. Efter så många veckors daglig kontakt fick jag andrum, avbrott.. Nya människor att träffa. Och på den tiden verkar det som om huvudet börjat bygga upp lite nytt försvar. För mitt huvud är så vant nu, så väldigt vant att ta varje tillfälle som bjuds att bygga upp staketen runt mitt alldeles för snälla lilla hjärta.

Och han. Han blir osäker. Jag hatar när han blir osäker. Hans osäkerhet har aldrig lett till något bra. Aldrig nånsin. Och just den osäkerheten driver mig bort. Får mig att söka mig till andra.

Han söker bekräftelse. Idag har jag ingen att ge.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Hans osäkerhet

  1. onedaywish

    Han kanske känner att du är på väg bort? Varför är killar så långsamma!? Jag vet inte mycket om er men tror att ni ”hållit på” ett längre tag utan några ordentliga svar. Man ska fånga tiden och inte låta den gå. För det blir så. Om ingen säger att så här vill jag ha det blir det bara att sväva runt i ovissheten. Ovissheten är krävande. Tillslut tröttnar man och går vidare för att söka den som vill vara med en där och nu.

    (guuuu vad jag svamlar)
    (lyssna inte)

    =)

    • Lyssnar alltid på ditt svammel 😛 Du säger mycket bra. Det mesta vet man nånstans därinne egentligen, men det är så jäkla mycket enklare att ta till sig när nån annan än en själv säger det. Knasiga som vi människor är.

      Men det är som du säger. Han vill alltid ha mig som mest när jag är påväg bort. Det driver mig oftast till vansinne. Och han vet precis vad jag vill och vad jag alltid velat sen dag 1 vi insåg att det var kärlek det handlade om. Det är han som velat. Har det tyvärr alltid varit. Även fast han inte velat erkänna det själv.
      Och som du säger; ovissheten tar så jäkla mycket energi att det är rent otroligt!

      Kram på dig! Dina kommentarer är guld värda 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s