Jag fick ett brev


”There used to be a greying tower alone by the sea. You became the light on the dark side of me.”

 

Han har börjat skriva brev. Han, den där som har vart HAN i snart över 3 år. Han, som jag ibland inte kan låta bli att undra om han bara vill ha mig – nu mer än nånsin säger han – för att han tröttnat på det han redan har. Igen. Men kan någon som skriver så vackra brev verkligen vara sån?

Jag vet inte. Jag hoppas inte det. Mitt hjärta viskar till mig att hon inte tror det, att hon hejar på honom. Hon har alltid hejat på honom. Mitt hjärta är starkare än man tror, trots att hon till volymen inte är mycket större än mina två knytnävar. Och hon är lojal när hon brinner. Envis. Tålmodig om hon måste. Förlåtande. Hon hejade till och med på honom då hans löften var tomma ord och hans handlingar slet henne i tusen bitar.

”Sometimes, flowers spring up at your heels with every step you take. They, like me, crane their faces towards you, for a glimpse of your skin, to see the glow from your lips or the light flash from your eyes is enough to silence even the roaring of the storm, and all living things hold themselves in awe in your presence..”

Och just precis det här får mig att stå kvar. Som att stå längtanfullt vid hamnen med vinden som sliter i håret och vänta på sin älskade. Vänta på att hans fartyg ska återvända, ovetandes när eller om den någonsin gör det. Men vad gör man när hjärtat fortsätter heja? Vad gör man när han-som-inte-nånsin-varit-min definierar hela mitt liv? Slutar man vänta? Låter man huvudet vinna? Eller väntar man ut stormen, simmar till mötes i ovissheten?

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Jag fick ett brev

  1. onedaywish

    Ja vad gör man?
    Kärlek är tålamod. Så kanske att man ger det en chans ända till man verkligen kan känna att det blir inte mer än så här…

    Äsch jag vet inte.
    Jag vet att jag väntade länge..
    🙂

    • Tja.. Du har nog rätt. Förjäkligt bara när man inte besitter mycket till tålamod. Åtminstone inte mitt huvud.
      Vi är inne på snart 4:e året nu.. Vi får väl se hur länge man får vänta. Hur lång tid tog det för dig?

  2. onedaywish

    4 år är tålamod!
    Vi kom ”bara” över 2 år tills det blev på riktigt. Så nu har vi varit tillsammans i 2 månader på riktigt.. Knepigt.

    Men i ditt fall, 4 år, förstår jag om tålamodet tryter. Jisses. Känns som Nu eller Aldrig stampa ned foten och få svar.

    • Haha TELL ME ABOUT IT!
      Och tro mig, stampa ned foten har vi gjort ett par gånger. Senast i sommar vilket resulterade i att jag bad honom dra åt *censur* med sina löften som aldrig hölls. Vid det laget hade jag vänt upp och ned på min värld ett antal gånger för att få oss att funka. Sen vart det tyst. Och strax innan jul tog han upp kontakten för att få mig att tro på honom när han sa att han faktiskt inte ville vara utan mig och att det inte bara var tomma löften längre.. Så.. Han har sin absolut sista chans nu.

      Vi får väl se *rulla med ögonen*

  3. Åååhh!! Seal – Kiss from a rose! Jag levde på den för några år sedan. Tänk att en låt kan väcka så mycket känslor och minnen. Nu måste jag förlora mig i den en gång till bara för det. Eller två. Eller ja.. Tack!

    You remain – my power, my pleasure, my pain.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s