Jag minns hur jag som liten frågade min mormor hur man visste. Där och då skrattade hon hjärtligt åt den fråga som ställdes med allra största allvar. Eller kanske skrattade hon mest åt det faktum att hennes sisådär åttaåriga barnbarn såg på henne med en så rynkad panna, som vore det världens viktigaste fråga. För mig var den kanske just det. Man vet bara, hade hon svarat. Ett svar alldeles för simpelt för en sådan som jag som ville veta hur och när. Ja, gärna allt på en gång. När den dagen kommer, då vet du bara. Jag lovar.
Det tog mig många år och omvägar innan jag verkligen kom att förstå; det är verkligen så simpelt. När rätt person dyker upp, då vet man. Kanske inte på en gång. Kanske det krävs att tappa bort varandra för att verkligen finna varandra. Kanske tar det ibland ett helt liv innan insikten kommer. Men när tiden är inne, då vet man.
Jag var en av de som behövde gå vilse för att hitta rätt. För att förstå storheten och styrkan i vårt band. För att förstå jag redan hade svaren jag trodde att jag sökte. Du var svaret. Hela tiden. För varthän jag styrde mina steg, varthän mina tankar vandrade och vindarna förde mig – så fanns du där. Varje gång. Även de gånger jag minst av allt förtjänade det.
DU är den största av gåvor.
*glad*
*oxå glad*
Ja, när det känns rätt så vet man. Det bara är. Jag har trott att jag varit redo, att jag träffat rätt, några gånger tidigare men det har visat sig vara rätt för tillfället. Ändå tror jag på kärleken och hoppas att det jag känner nu är besvarat och att det kommer att visa sig vara Han. Jag är glad för er skull.
Jag är helt med på vad du menar
Jag hoppas du hittat honom.
Jag ler.
Myser när jag läser dina rader.
Och är så oerhört glad för er skull!
<3
Tack vännen
<3
Jag är så löjligt lycklig över att mitt favvopar i världen har funnit varandra igen (but hewwoooow, som om jag inte visste att det skulle vara NI…!). Visst vet man när han/hon dyker upp. Jag har ju som bekant också gått vilse men funnit “hem” igen. Så mysigt och sjukt – vi har verkligen varit med i varandras stories from start – LOVE IT! And LOVE YOU!! Kärlek i massor till dig och Tärnan. Puss!
Haha.. Puss bara! Ja, vi har verkligen varit med från scratch
Det är fint det. Puss
Jag har också funderat mycket på det där – hur man vet. Nu vet jag också att man bara vet. Men fan så otillfredställande det svaret är innan man vet.
Haha, mm VERKLIGEN otillfredställande innan man fattar grejen
du skriver så fantastiskt. du vet hur man använder ord, du
Tack fina du!